Personligt Rekord

Jag kommer aldrig klara det här!
Tjejmilen är en mil. Det är en HEL mil. Vet ni hur långt det är? Det är lixom... nästan tre gånger så långt som jag sprang igår kväll. Vilket skämt.
Och med tanke på att sommaren i år verkar ha valt att hålla sig varm blir det inte direkt enklare. Själva sträckan på ca 4 kilomter var kanske ingen killer, men i den heta solnedgången smälte jag bort snabbare än en Vaniljpuck i Sahara. Min kropp måste ha utsöndrat ungefär 7 liter vätska på den sträckan, och det fanns inte direkt vattenstationer längs vägen.
Från Tekniska Högskolan till Slussen hann jag innan värmen blev för mycket. Med dunkande huvudvärk och sprittande ben promenerade jag sedan den sista biten till Skanstull, varifrån jag fick skjuts hem.
Hur löser man detta? Vet någon? Jag är inte lockad av tanken på att bära med mig en vattenflaska. Och dricker jag en liter precis innan jag ger mig ut kan det tydligen resultera i håll.
Tips är välkomna!
För att mildra det hela efteråt kan jag av egen erfarenhet (från igår, givetvis) rekommendera sushi. Saltet i soyan är som balsam för svettiga själar, skölj sedan ner med flera glas vatten.

Nöjd är jag ändå, med tanke på att jag orkade betydligt längre än jag hade trott. Dessutom krossade jag mitt gamla rekord på 2,5 kilometer. Och gjorde det dessutom på ungefär samma tid...Tackar min mp3-spelare med speedad musik för det.

ps. Jag konstaterade att jag verkligen ser ut som en TÖNT i mina improviserade löparkläder. Eventuellt publiceras Dagens Träningsoutfit i denna träningsdagbok så småningom. ds.