Det börjar bli lite outhärdligt utan mp3-spelaren. Glömde den ju i Gbg, och det har visserligen fungerat, om än med nöd och näppe. Så idag rann droppen över som man inte brukar säga men jag säger det ändå.
Gick upp tidigt för att hinna springa innan stallet. Kände mig otroligt omotiverad och hela kroppen bara skrek "nej nej nej" trots min sprillans nya sport-bh som jag skulle inviga. Motvilligt tvingade jag mina ben upp i jogging, kände hur detta lilla underverk jag iklätt mig höll behagen på bättre plats än någonting annat någonsin förr. Som berg.
Imponerande.
Ändå var det inte tillräckligt för att ge mig glädjen att orka runt hela rundan. Så jag kortade av den en aning. Aldrig att jag saktar ner och går pga trötthet, men ta en kortare runda pga uttråkning - det är en annan sak. Stod helt enkelt inte ut utan musik, och jag är starkt emot att utöva sådant man finner tråkigt eller inte det minsta stimulerande.
Det sög, kort sagt. Och varför, in the name of God, varför ägna sig åt sådant som suger?
Det rimmar inte med min livsfilosofi.
Jag måste ha hem min mp3-spelare NU så jag kan lura min filosofi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar