Nu får det vara nog på såserierna, nu är det dags att lägga i en högre växel. Insåg att det är ganska kort tid kvar, och skall jag bli någotsånär färdig måste jag pressa mig själv till det yttersta nu.
Tyvärr har jag ju en dålig ovana att vara alldeles för snäll mot mig själv. Jag gillar mig. Och jag vill inte plåga mig.
Men jag måste.
Så ikväll, efter jobbet, ska jag se till att inte ge vika för petitesser såsom håll, huvudvärk eller allmän utmattning. Jag skall tvinga mig själv att fortsätta på samma sätt som en nykter alkoholist tvingar sig bort från flaskan dag efter dag. Utan nåd skall jag piska min hud röd, tills det allra sista av mina krafter runnit ut, och jag lagt en rekordsträcka bakom mig.
Och då skall jag springa ännu lite längre. Ingen rast, ingen ro.
Det kan väl bli en sådär 5 kilometer, kanske?
Sen ska jag slappa. Och stretcha förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar