Min bror ska alltid vara värst. Han hörs och syns jämt, är hejdlöst bekräftelsekåt och lever i princip på uppmärksamhet. Vilket visserligen kan var rätt underhållande, och jag älskar honom inte mindre för det.
Men den här gången tycker jag det gick lite för långt.
Ni minns kanske att jag svimmade för ett tag sen? Det var lite av min thunder, dagen blev min och förmodligen kommer de flesta av människorna i skansen-kön att minnas mig länge. Allt ljus på N, om man säger så. Hela min familj var ju dessutom där och la sitt fulla fokus på mig, förutom just min bror. Detta var uppenbarligen någonting som retade honom så till den grad att han helt enkelt inte kunde låta bli att apa efter - och dessutom bräcka - mig.
Idag gick han nämligen helt sonika på Hötorget, då han suddenly kollapsade och föll ihop på marken inför många chockerade turister och fruktsäljare. Och inte kunde han bemöda sig att vakna upp efter ett par minuter, som jag gjorde. Nej, han ska som sagt alltid vara värst.
Så det blev ambulans till akuten där han las in för otaliga provtagningar och röntgen. Vad jag vet ligger han fortfarande kvar och solar sig i familjens uppmärksamhet och oro. Men tro inte att jag tänker hälsa på honom.
He stole my thunder.
Inte ens sviktande hälsa får man ha för sig själv längre.
Måttligt motiverad gav jag mig istället ut för att springa. Lite för varmt, lite för matt efter två timmars uteritt, lite för ovillig. Ändå lyckades jag avverka en halvtimmes löpande till de ljuva tonerna av Bloodhound Gang, Blümchen och Paul van Dyke.
Nu både vill och inte vill jag gå ut och ta drinkar. Vill ju inte sunka ner kroppen med alkohol egentligen, nu när jag kämpar på så bra. Samtidigt vore det inte fy skam med lite galej såhär på lördagskvisten.
Dagens musiktips:
Blümchen - Haithas maslas tas mein das. (har fan ingen aning om vad den heter...)
Paul van Dyke - Blu skies
Sarek - Solen glimmar, riktig glädjemusik :)
Sunblock - I'll be ready
Till snabb gånguppärmning: Bloodhound Gang -uhn tiss uhnt tiss uhn tiss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lite sprit skadar inte! Själv sprang jag tjejmilen på just spritångor för ganska exakt 16 år sedan. Jag skulle bara gå ut med kompisarna en kort stund kvällen innan och ta MAX EN öl. Denna öl blev 10 stycken plus ett antal shots och jag kom hem med första morgonbussen kl 06.30.
Det vara bara att slita av sig paltorna och hoppa in i duschen. Snabbt som attans på med löparpjuken och ta bussen till Gärdet för att sen springa som jag aldrig gjort förr. Var knappt ens anfådd vid målgång :)
Något år senare sprang jag Blodomloppet också. Finns den tävlingen kvar?
Vet ej om den finns kvar, icke hört talas om den.
Är dock av den uppfattningen att alkohol och idrott inte hör ihop. Alkohol och kroppen hör egentligen inte heller ihop om man ska vara petig...
Efter alltför mycket skit har jag insett det.
Skicka en kommentar