Det är alltid lika outhärdligt att ge sig ut när någonting väntar på mig efteråt. Som när jag skulle till Grönan, eller i lördags när det var hundra grader ute och jag skulle på kalas sen.
Eller som igår, när vi precis kommit hem från en supermyspicnic på stranden och man ser fram emot att bara sjunka ner i soffan och slökolla på So you think you can dance.
Ändå kan jag inte med att låta bli. Det ska göras, och om det ska göras ska det göras ordentligt. Så en liten runda blev det, i lite högre tempo och med mycket högre motvilja. Dessutom led jag lite av träningsvärk de första tio minuterna, från gårdagens hoppträning med lilla hästen- som gick otroligt bra. För att inte tala om hur fantastiskt roligt det var att hoppa bana igen, med denna enormt begåvade häst som slutligen verkat haja vad hela konceptet går ut på.
Stor kärlek <3
Efter springrundan blev det hur som helst en ballerinakaka, en kexchoklad och Dance, dance, dance. Det enda tv-program jag inte kan slita mig från. På bästa sändningstid.
Igår var jag tyvärr så utmattad att jag somnade mitt i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Å nu får jag lite dåligt samvete, har inte varit ute och sprungit på ett bar tag. Min ursäkt just nu är att det är för varmt...
vänta till kvällarna, runt åttatiden är det helt ok!
Det tar emot, jag vet, men bara man väl kommit iväg så brukar det lösa sig.
(alt. tidigt på morgonen, runt 7 är det fortfarande svalt)
Hur gör man för att motiveras sig att gå utanför dörren när regnet öser ner?!;)
Mvh Sophie ♥
åh.. jadu... spöregnar det brukar jag faktiskt inte heller ge mig ut. Lite duggregn är ju däremot bara bra, då orkar jag hålla igång längre. Naturlig kylning under hela passet =)
Men regnar det på kvällen lovar jag mig själv att sticka ut nästa morgon istället!
Skicka en kommentar